Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro. Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det som hon dog, inombords.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0